tisdag 5 juni 2012

Borde vara tyst men det är ju så svårt!



På flera ställen kan man för tillfället läsa om en girig kyrka som säljer av ett församlingshem, om en kyrka som inte bryr sig om sina medlemmar och en kyrka vars ledning brister i sin moral. Det är inte den kyrkan jag som aktiv medlem i Lagunda församling känner, jag känner inte igen ett ord av de beskrivningar som ges.


Det Lagunda jag känner är den varmaste platsen jag kan tänka mig, det är min fristad, mitt trygga bo och det hem som alltid har dörren öppen. Där finns personal som alltid ställer upp, det finns alltid någon som lyssnar på vad just jag har att säga och det är en varm verksamhet med ett oändligt stort hjärta. Det är också den plats där min tro får komma till uttryck.


Det är en verksamhet som med hjärta tar emot barn och deras föräldrar flera dagar i veckan, de tas emot konfirmander och ungdomar flera dagar i veckan, de erbjuder flera gudstjänster i veckan och de möter alla åldrar, varje vecka. Lagunda församlings verksamhet sker 7 dagar i veckan, 7 dagar i veckan är det någon som låser upp dörren till expeditionen för att sedan kunna genomföra dagens verksamhet, det är allt från Svenska Kyrkans Unga-kvällar, kyrkis, babycafé, syföreningsmöten, konfirmationsläsning, körer och gudstjänster och mycket mer. Allt detta och mycket mer ryms i församlingen. Personalen i Lagunda församling gör ett otroligt jobb och vänder sig ut och in för vår skull, för medlemmarnas skull. Ledning, kyrkorådet, är valda under demokratiska former som skett helt enligt konstens alla regler, att valdeltagandet är lågt är en annan diskussion.


När jag som 14-åring först kom till kyrkan förväntade jag mig en föråldrad verksamhet som skulle vara tråkig men mötte något helt annat. För första gången i mitt liv mötte jag en verksamhet som inte värderade sina medlemmar efter prestation, som inte värderade sina medlemmar efter utseende, som inte värderade sina medlemmar efter pengar, jag mötte en verksamhet som värderade sina medlemmar lika. En verksamhet som talade om för alla den berörde att DU duger precis som du är!


Jag var inte själv, vi är många som fortfarande vet vart vi kan vända oss så fort vi behöver stöd, hjälp eller känna att vi duger precis som vi är. Det finns alltid en plats där en öppen famn väntar, en plats som är så viktig för så många. Den platsen som gav mig en tro på att jag duger, jag kan och jag får tro på mig själv. Den platsen har gett mig stöd och motivation att ta mig dit jag är idag. Jag ska inte påstå att mitt liv tagit slut om jag inte varit en del av kyrkan men jag kan säga att mitt liv hade sett betydligt annorlunda ut. Jag hade inte varit den person jag är idag om jag inte hade fått vara en del av vår församling.


Jag är medlem i Lagunda församling, en församling med ett otroligt stort hjärta. En församling som värnar om allas välmående och om allas lika värde. En församling som är något mycket mer än byggnader och historiska artefakter, en levande, varm och viktig verksamhet. Efter tio år kan jag fortfarande förundras över den stora värme och kärlek som finns i församlingens verksamhet.


Jag älskar min församling och den personal som finns där och därför kan jag inte påstå mig vara vare sig objektiv eller opartisk men jag vet också att de som sprider falska rykten om min församling inte heller är varken objektiva eller opartiska. Vem kan vara opartisk i en diskussion som handlar om något de har en relation till, jag vill påstå att ingen kan vara det. Det är därför jag efter dessa ord inte kommer ge svar på tal eller kommentera olika påståenden i den pågående debatten, jag kommer inte påstå mig veta hela sanningen utan vill med dessa ord bara dela med mig av min syn på församlingen, en human och kärleksfull sida som sällan syns i den debatt som pågår.

2 kommentarer:

  1. Du är så klok och skriver så bra <3 / Mamma

    SvaraRadera
  2. Du borde inte alls vara tyst. Jag känner precis som du att Lagunda församling är en församling med otroligt stort hjärta och att jag och mina barn gladeligen deltar i verksamheten. Jag skulle vilja att vi tillsammans pratar om det som hänt, för det finns så många missförstånd som inte borde finnas kvar. (Men här håller jag med om att det är svårt.) Jag behöver din röst och ditt stöd.
    /Varmaste hälsningar från Mattias

    SvaraRadera